Ny forskningsinformation om orsakerna till Raynauds fenomen

Åtta gener som påverkar immunförsvaret och blodcirkulationen har identifierats som en bakomliggande orsak till vita fingrar eller Raynauds sjukdom. Mer detaljerade cellprov visade att det adrenerga signalsystemet spelar en roll i utvecklingen av Raynauds sjukdom, särskilt vid kalla temperaturer.
Punaisiin lapasiin puetut kädet pitelevät lunta.
Pixabay/Dmitriy Gutarev

En internationell studie ledd av Helsingfors universitet har identifierat flera genetiska riskfaktorer för Raynauds sjukdom och visat för första gången deras biologiska verkningsmekanism på cellnivå.  

Resultaten publicerade i den vetenskapliga tidskriften Cell Genomics visar att de gener som är förknippade med risken för Raynauds sjukdom främst är relaterade till blodkärlens känslighet för sammandragning och kroppens försvarsmekanismer.  Några av de identifierade riskgenerna påverkar hur blodkärlen reagerar på signalsubstanser såsom adrenalin och kväveoxid.  

Forskningen genomfördes med hjälp av finska FinnGen-forskningsdata och andra omfattande genetiska databaser. De observationer som erhölls genom att studera generna verifierades genom laboratorieexperiment i celler från små blodkärl, det vill säga kapillärer, i samarbete med Stanford University. 

 

– Vår forskning belyser fram biologiska mekanismer vid Raynauds sjukdom både i cellmodeller och på populationsnivå. Samtidigt tydliggörs betydelsen av immunförsvar och reglering av blodcirkulationen för risken att utveckla Raynauds sjukdom och för cellernas funktion, säger gruppledare Hanna Ollila från institut för molekylär medicin i Finland (FIMM) vid Helsingfors universitet, som ledde studien i Finland.

Det adrenerga systemet reagerar på kyla genom att blodkärlen drar ihop sig

 

Raynauds sjukdom orsakas av en exceptionellt kraftig sammandragning av små blodkärl, till exempel när fingrarna utsätts för kyla. Fingrarna blir först vita, blir blåa när blodflödet stannar och slutligen röda när blodet återvänder till de små blodkärlen. 

 

Fenomenet förekommer hos cirka 3–5 procent av befolkningen. Vanligtvis finns det inga andra symtom förknippade med fenomenet, men ibland orsakas det av en annan sjukdom  

 

En nyligen publicerad studie som omfattade mer än en miljon deltagare bekräftade särskilt kopplingen av det adrenerga signalsystemet till Raynauds sjukdom. Vissa former av ADRA2A-genen visade sig öka risken för Raynauds sjukdom.  

 

Vi upptäckte att de genvarianterna som är förknippade med Raynauds sjukdom påverkar uttrycket av ADRA2A-genen och därmed möjligen också det ökade antalet adrenerga receptorer hos personer som lider av Raynauds sjukdom, säger doktorandforskaren Anniina Tervi från FIMM. 

 

Den samma genen visade sig i cellexperiment påverka sammandragningskänsligheten hos de glatta muskelcellerna i små blodkärl i en kall miljö.  

Tack vare det genetiska materialet i denna studie har vi kunnat påvisa i cellexperiment att sjukdomen överförs via den receptor som kodas av ADRA2A-genen, medan den tidigare forskningen om Raynauds sjukdom till stor del har fokuserat på ADRA2C-genen och receptorn kodad av den, säger tf Markus Ramste från Stanford University.  

 

En intressant observation erhölls också när man jämförde prevalensen av ADRA2A-genformen inom Finland. Den predisponerande formen av Raynauds sjukdom visade sig vara vanligare i Lappland än i södra Finland. 

 

Forskning på befolkningsnivå kan bidra till att belysa sjukdomsmekanismer

 

De resultat som uppnåtts i studien är ett tydligt exempel på hur de genetiska forskningensrönen kan utnyttjas och vidareutvecklas i studier på cellnivå för att upptäcka de biologiska mekanismerna bakom olika sjukdomar och fenomen. 

 

Studier som denna lyfter fram fördelarna med FinnGen och liknande forskningsmaterial samt kliniskt samarbete för att bättre förstå sjukdomar. Data och forskning som baserade på dem hjälper till att klargöra tidigare observerade sjukdomsmekanismer och till och med att upptäcka nya mekanismer, konstaterar Ollila.

 

Forskare från Helsingfors universitet, Stanford University, Estonian Biobank och Harvard University deltog i studien.  

 

Ursprunglig publikation:

 

Genetic and Functional Analysis of Raynaud's Syndrome Implicates Loci in Vasculature and Immunity. Cell Genomics, 2024. DOI: https://doi.org/10.1016/j.xgen.2024.100630

 

För mer information:

 

Hanna Ollila
Gruppledare vid FIMM-EMBL

Institut för molekylär medicin i FinlandFIMM, HiLIFE, Helsingfors universitet

e-post: hanna.m.ollila@helsinki.fi